Jag har nog inte riktigt fattat vitsen med att vara pensionär innan jag kom hit. Knallar upp på morgonen och hasar mig ner till bagaren som ligger 20 meter från huset där vi bor, äter en lång frukost innan vi drar oss ner mot stranden för att slappa ett par timmar i skuggan av något träd. Släpar sig upp till tavernan för att inta något lätt till lunch innan man traskar tillbaka genom byn. Stannar upp och tar ett litet snack med sköldpaddan som hälsar på i hamnen varje dag. Sitter ett tag på terrassen och tittar ut över byn och havet innan det är dags att gå in i duschen.
En runda på kvällen
Sedan går man en runda i hamnen och träffar någon nere på Takis hörna, som är träffpunkten för pensionärerna här i Koroni. Innan man bestämt sig för var eller om man skall äta något, kan det slinka ner en liten ouzo eller tsipouro. Det brukar bli någon mat till slut och då helst något från havet för min del, samtidigt som man ser solnedgången.
På vägen hem
När det blir dags att gå hemåt kan det vara så att man slinker in till byns skomakare som vännen Ioannis bjudit in mig till. Där serveras det oliver, fetaost, vindruvor och en liten egenproducerad nattfösare tillsammans med byns tandläkare, som också är på väg hem efter jobbet.
Ser fram emot imorgon också och får se vad den dagen erbjuder, men så här långt har dagarna varit ett nytt äventyr varje dag och man får snabbt nya bekantskaper som alla har sin egen historia att berätta hur de en gång hamnade här. På fredag skall vi på en bouzoukispelning i grannbyn Charakopio som vår vän Ioannis, skomakaren och tandläkaren skall spela på och det ser vi fram emot. Klockan börjar närma sig tolv här och nu är det dags för pensionären att knoppa in.
