Om Leros säger många att antingen älskar man ön eller hatar den. Efter två besök är vi förälskade i ön. Det finns inte så många öar som är så lätta att ta sig runt som på Leros. Alla byar verkar hänga samman, Alinda, Agia Marina, Platanos, Panteli, Vromolithos, Lakki och Xerokampos ligger som ett pärlband efter varann så man är alltid i närheten av nästa by vilket känns mycket speciellt.
Ön känd för speciellt god mat
Första resan till Leros anlände vi till Agia Marina från Ikaria och det finns förbindelser med alla de större öarna som Rhodos, Samos, Patmos och förstås Pireus. Det finns även inrikesflyg från Aten som går betydligt snabbare än färjan som nästan tar 10 timmar. Ön sägs vara känd för sin goda mat och det kan vi bara instämma i. De flesta väljer att bo i den lilla fiskebyn Panteli som är mycket charmig och har många fina tavernor som dukar upp varje kväll ända ner i vattenbrynet. Grannbyn Vromolithos är också välbesökt och något mindre. Alinda är nog den mest utbyggda turistorten som ligger mittemot hamnbyn Agia Marina med en härlig utsikt över bukten. Det mäktiga Kastrot som blickar ut över hela Leros är ett måste att besöka.
Militärhistoria
För er som är intresserade av historia så är ett besök i Lakki att rekommendera. Mussolini skapade denna Art Deco-stad som sin egen stad med många speciella byggnader och en stor paradgata som går längs med hamnen. Italienarna kom redan på 1930-talet och Lakki var intressant för sin naturliga djupa hamn som passade för krigsfartyg. Det finns mycket spår av italienska militärförläggningar och även ett krigsmuseum att besöka. Det sägs att även Alistair MacLean fick inspirationen till ”Kanonerna på Navarone” då italienarna hade ett liknande kanonbatteri uppe i bergen med utsikt över infarten och öarna.
Svenska författare
Konstigt ändå att fler svenskar inte besöker ön och ändå finns det så mycket svensk historia från ön och en liten svenskkoloni på ön som bor där stora delar av året. Googla på Göran Schildt och hans böcker och upplevelser på Leros, så förstår ni vad han betydde för ön. Även andra svenska författare som Sun Axelsson som skrev ”Evighetens stränder” som handlar om vardagslivet på ön gör att vi känner oss extra välkomna på ön. Även nu för tiden söker sig författare till ön för att skriva i lugn och ro. Känner till det stället men det får bli min oas!
Leros är en liten ö, men ändå med nästan 8000 invånare på så liten yta.
